Det är jultider och jag sitter hemma sjuk på mellandagarna och funderade på det kommande året. Jag är sugen på ett äventyr. Jag har länge velat åka som volontär, bryta den rutinerade vardagen och nu är det perfekta tillfället att få åka iväg. Jag går in på Tandläkare utan gränsers hemsida och ser vilka volontärresor som är aktuella. Filippinerna! Det låter spännande och att åka i mars låter perfekt. Jag skickar min ansökan och några timmar senare svarar Magnus. Ett möte är bokat! Några dagar in på det nya året får jag svar att jag är antagen som volontär. Nu börjar äventyret på riktigt!
I början på februari har vi ett infomöte i Stockholm inför resan. Alla volontärer träffas för första gången och jag får snabbt känslan att detta kommer bli en väldigt bra grupp. Det är första gången som en så stor volontärgrupp på 12 personer åker iväg till Filippinerna. Vår grupp består av 6 tandläkare (Jag, Magnus, Haris, Yasmin, Ellinore och Erica), 3 tandhygienister (Jenny, Irman och Tina), en tandsköterska (Pernilla), en engelskalärare (Elisabeth) och en som jobbar på förskola (Tilda). En väldigt bra mix av personer av olika åldrar och yrkeskategorier. Man behöver inte heller vara tandvårdspersonal för att kunna vara med och hjälpa till. Alla kan göra något!
Fredag 3/3 – avresedagen
Jag anländer till Kastrup och möter direkt Pernilla och Elisabeth på flygplatsen. Halva gänget åker från Kastrup och andra halvan från Arlanda. Vi checkar in väskorna tillsammans och jag märker snabbt att jag nog har packat för mycket då min väska väger betydligt mer än deras. Äh, jag ska stanna kvar efteråt och resa i Filippinerna så jag skyller på det. Vid gaten till flyget möter vi Haris och Tilda. Vi taggar till tillsammans och går på flyget. 6 timmar senare är vi i Dubai för 9 timmars mellanlandning. Vi spenderar dessa timmar med att strosa runt i Dubais gator, ta några foton med Burj Khalifa och dricka en väldigt god och dyr drink i ett café med utsikt över världens högsta byggnad. Ingen dum idé att mellanlanda i Dubai. Vi åker tillbaka till flygplatsen och möter upp resten av gänget som åkt från Arlanda vid gaten till Manilla. Nu är gruppen komplett. En 8 timmars flygresa till Manilla väntas. Trots att det är en väldigt lång resa tycker jag inte att den känns lång. Kanske för att man har mycket energi och är taggad på att komma fram. Väl i Manilla så väntar vi ytterligare några timmar för att ta tredje och sista flyget till Tacloban. Vi går av flyget i Tacloban kl. 6.00 på söndag morgon, och jag möts av en varm och fuktig doft. Det luktar tropiskt och jag älskar när det regnar i värmen. Utanför väntar vår transport som tar oss på en 3 timmars bilfärd till Palompon, staden där vi ska bo och jobba. Alla är extremt trötta nu, och ingen orkar hålla ögonen öppna när bilen vaggar en till sömns. Efter 30+ timmars restid är vi äntligen framme. Hjärnan hänger inte med och jag har ingen koll på vilken dag eller tid det är. Vi anländer till vårt boende Palompon Lodge, delar upp oss i de olika rummen och kan äntligen ta en välbehövlig dusch! Boendet är väldigt enkelt och trångt men mysigt ändå. På kvällen samlas vi för ett möte inför morgondagen då vi ska påbörja vårt arbete i den första skolan. Alla är peppade men också nervösa. Vi är alla här för samma mål, att kunna hjälpa barnen på bästa möjliga sätt. Jag försöker lyssna men är för trött och zonar ut. Jag märker att jag inte har lyssnat noga på hur vi ska registrera journalen i pappret, snappar upp infon snabbt. Omkring mig är det fler som ser lite vilsna ut. Vi löser det nog på plats.
Måndag 6/3
Första jobbdagen! Klockan ringer kl. 06.30, vi vaknar och förbereder frukost i balkongen. Solen skiner, det är varmt och vi är laddade. Vi klär på oss våra jobbkläder, smörjer oss med massvis med solkräm och myggspray och är redo för dagen. Två bilar står utanför kl. 8.00 för att hämta upp oss. Några av oss åker till förrådet där vi har vårt lager av dentala material hemma hos Mrs. Flora, som är en pensionerad rektor som tidigare jobbat på Santiago skolan (första skolan vi ska åka till). Hon följer även med oss till alla skolor, är där som stöd och hjälper till med att tolka. Under resan har hon även varit vår ultimata fotograf. Vi packar allt vi behöver från förrådet och åker till Santiago Elementary school, som ligger mitt ute i djungeln. Vi välkomnas av skolbarnen som springer mot bilen, viftande svenska och filippinska flaggor. Rektorn välkomnar oss och ger oss varsin medalj runt halsen. Alla tittar på en, glada att vi är här. Man känner sig som en kändis! Vi börjar organisera och sätta upp en klinik och steril utomhus på skolgården. Sedan är det dags för välkomstceremoni. Rektorn håller tal och vi får sitta på scen och ta emot applåder från eleverna som visar sin tacksamhet med dans och musik. Efter ceremonin jobbar vi två och två med att undersöka skolbarnen. Grundskolorna består av 7 årskurser, från kinder (nollan) till sexan. Alla barn ska screenas först. En person undersöker och den andra fyller i journalpapperet med status. Haris och jag turas om att skriva och screena barnen. Vi märker snabbt att vi måste tänka annorlunda än hemma i Sverige. Många tänder måste tyvärr lämnas obehandlade. Magnus hade påmint oss om att fokus ska ligga på profylax. Att laga och extrahera blir en kortsiktig lösning, och ska endast utföras för att uppnå infektions- och smärtfrihet. Här behöver vi tänka långsiktigt. Förebyggande tandvård och profylax är ledorden. Trots att vi begränsar behandlingarna till det absolut nödvändigaste, är det mycket som behöver göras. Tänder med öppna kaviteter lagar vi och de med infektioner extraheras. Svåråtkomligt kariesangrepp och permanenta tänder som är svåra att extrahera på plats remitteras till Dr. Molon, en tandläkare i Palompon som har en liten klinik med en enkel tandläkarstol och ingen röntgenmaskin.
Tiden flyger iväg och efter några timmars jobb så är det dags för lunch. Det har förberetts en hel lunchbuffé. Inne i lunchrummet ser vi en hel grillad gris uppställd, och en matbuffé med massa olika filippinska maträtter. En god linsgryta och saftig mango till efterrätt satt fint i den kurrande magen. Efter lunch fortsätter vi med undersökningarna och mot slutet hinner vi även påbörja behandla några barn. Jag hade tagit med mig från Sverige en pannlampa som jag lånat av min syster, men den märkte jag snabbt att den var svag och inget att ha. Så investera i en bra pannlampa om du ska åka på volontärresa.
Kl. 17.00 åker vi hem och är helt slut efter en lång första arbetsdag. På kvällen äter vi middag tillsammans med Niels Berger som driver Santiago stiftelsen. Tillsammans med Tandläkare utan gränser hjälper Niels med att betala för behandlingarna som utförs hos Dr. Molon som vi remitterar barnen till. Vi avnjuter en mysig middag med god mat och live musik. Till efterrätt provar jag den populära filippinska efterrätten halo-halo, som jag beskriver lite som en kylskåpsrens, inget för mig som trots allt är ett sockermonster. Hem sedan och lägga sig för imorgon ska vi vakna tidigare för gruppmöte.
Tisdag 7/3
Klockan ringer kl. 6.00. Alla i vårt rum är för trötta och snoozar flera gånger. Några i de andra rummen är pigga och tar morgonpromenad/ löprunda men vi tillhör de lite mer morgontrötta. Efter frukost samlas alla för ett möte för att diskutera hur vi ska lägga upp dagen. Vi åker därefter till skolan. Barnen är ivriga men idag lite nervös då behandlingarna ska börja. Vissa barn är rädda och gråter så fort de kommer till oss och andra är glada och gapar stort. Behandlingarna går jättebra, men känns som att vi har hur mycket som helst och osäkra om vi kommer hinna med allting idag. Tilda och Elisabeth håller i tandborstningslektioner för barnen klassvis, informerar om socker och karies. Svårt med språket ibland, men lärarna hjälper oss att översätta och kommunicera med barnen. Käkar lunch och får smaka på massa goda frukter som mangostan, jackfruit och lanzones. Frukten här är helt magisk. Mot slutet på dagen hinner vi behandla alla barnen och avslutar dagen med basketbollmatch på skolgården tillsammans med barnen. Vi åker därifrån med en glad och euforisk känsla. Trots att vi har känt varandra i endast tre dagar så får vi snabbt till bra teamwork och flyt. Som belöning bestämmer vi oss för att ta ett kvällsdopp. Vi byter om till badkläder så fort vi kommer hem och tar en tuk-tuk till stranden. Alla hoppar direkt in i vattnet som har perfekt temperatur. Med solnedgången, havets vågor och kokosträden i bakgrunden, fortsätter den euforiska känslan och vi njuter av att vara i nuet.
Onsdag, torsdag 8–9/3
De kommande två dagarna besöker vi två nya skolor. Under dessa två veckor ska vi hinna med 6 skolor. Skolorna vi besöker ligger mitt i djungel, uppe på berg eller ute på landet, så vi åker en bra bit från Palompon med bil, oftast guppiga och trånga vägar. Bilfärden känns ofta lite som en karusell. Varje gång vi anländer till en ny skola är det ungefär likadant. Barnen har förberett för vår ankomst, välkomnar oss med musik och viftande flaggor. Det blir välkomstceremoni med tal, musik och dansuppträdanden som barnen har övat in. Lärarna har printat ut banderoller med våra ansikten och namn på som hänger i skolan. Vi dukar därefter fram vår portabla klinik med behandlingsstationer och steril, teamar upp oss två och två och påbörjar att undersöka barnen. Miljöerna vi jobbar i varierar från skola till skola, beroende på var lärarna har ordnat plats för oss att jobba. Med skolbänkar som behandlingsstolar, får barnen ligga i knäet på oss och bli behandlade. Blir det för mycket saliv eller blod, får barnen springa ut i skolgården och spotta. Man får hålla koll på sitt barn så de inte springer iväg bara! Ute på skolgårdarna består bakgrunden av grönskande bergstoppar, palmträd, hundar som strosar runt i skolgården bland barnen och tuppar som gal. Barnen springer runt barfotade och leker, skrattande och glada med djungeln i bakgrunden. Mysigare och livligare skolgård är svår att hitta.
Efter lunch börjar vi med behandlingarna. Många svåra och tuffa beslut behöver tas snabbt. Utöver tandborstningslektionerna som hålls klassvis kör vi även många individuella tandborstinstruktioner till de barn med mycket plack som behöver extra stöd, vilket blir nästan alla. Många av de yngsta barnen som går på Kinder har en förälder med sig vilket är bra så vi kan lära ut tandborstning till föräldrarna. Vissa dagar bli långa och vi jobbar till 17.00 och andra lite kortare, beroende på hur mycket vi har att göra på varje skola. Vi har lyxen att få förmiddags- och eftermiddagsfika samt lunch serverad i skolorna varje dag. Eftermiddagsfika är min favorit, då får vi serverat färska kokosnötter och mango. Godare och mer uppfriskande fika finns det inte!
På kvällarna, efter de långa arbetsdagarna är vi ibland väldigt trötta och då blir det middag i en restaurang i närheten sen hem eller så äter vi middag hemma och umgås. Då vi endast har en vattenkokare i köken kan vi inte heller laga mat, utan blir snabbnudlar eller varma koppen till middag tillsammans med frukt och snacks. Vi pratar, lär känna varandra och skrattar till sent på kvällen.
Fredag 10/3
Äntligen fredag! Vi åker till den fjärde skolan och här får vi jobba utomhus på en scen och solen står rakt på oss. Vi står alla och smörjer oss extra mycket med solkräm, men lärarna och eleverna hjälper till att sätta fram ett skynke som solskydd. Jag med min dåliga pannlampa använder mig av solen för att få bättre ljus in i munnen och se bättre. Irman kommer med idén att använda en madrasspump som bläster. Han tejpar ett sugrör runt blåsöppningen och provar. Den funkar utmärkt! Man får vara kreativ i sådana situationer. Det mesta går att lösa om man bara tänker utanför boxen. Denna skola är stor och vi får fortsätta på måndag. Alla är exalterade inför helgen, äntligen lite välförtjänt vila. Ikväll ska många på karaoke kväll men jag känner mig för trött för att följa med. Jenny och jag går och handlar, köper snabbmat och sitter på balkongen och äter. Vi lyckas även hitta mangostan i fruktmarknaden som är min nya favoritfrukt.
Helgen 11–12/3
Inför helgen åker vi till paradisön Kalanggaman Island, en väldigt liten ö som ligger utanför Palompon. Efter en timmes guppig och stänkig båtresa är vi framme på ön. Alla är helt lyriska och försöker ta in naturens skönhet. Kristallklart vatten, palmer och vit sand, det ser exakt ut som på Google bilderna. Här ska vi övernatta. Vi sätter upp våra tält, pumpar luftmadrasserna, och springer sedan till stranden för ett dopp. Det är lite molnigt men vattnet är magiskt. Några snorklar och andra solar. Vi njuter! Detta är en välförtjänt helg. Att promenera runt hela ön tar ungefär någon timme. Runt 18.00 tiden går vi mot ena sidan av ön för att se på en av de finaste solnedgångarna jag har sett i mitt liv. På denna ö finns det inget nät, el eller dricksvatten, så på kvällen blir det väldigt mörkt men Magnus har tagit med sig några laddbara lampor. Vi sitter och pratar vid tälten, äter middag och njuter av de starka vindarna. Vi pratar om veckan som gått, om våra tankar och känslor under resan. Efter några timmar blir det vindstilla. Yasmin, Jenny och jag lägger oss på stranden och tittar upp mot himlen som är kolsvart men lyser upp med tusentals stjärnor. V somnar därefter gott i våra tält och vaknar av solen som väcker oss. Jag byter direkt om till badkläder och tar ett morgondopp. Solen värmer och lyser starkt i ansiktet. De andra vaknar och joinar för morgondopp och frukost på stranden. Vi njuter av ön de sista timmarna innan de är dags för hemgång med båt till Palompon. Vi känner oss energifyllda och redo för vår andra arbetsvecka.
Måndag 13/3
Vi åker tillbaka till skolan vi sist var på och avslutar våra behandlingar. Tilda och jag håller en lektion för Kinder (5–6 åringar). Vi sätter oss i en ring på golvet och pratar om hur man ska borta tänderna och varför. De får varsin tandborste och tandkräm och vi avslutar lektionen med en dans till deras favoritlåt Baby Shark. Barnen flyger av glädje när låten sätts på och vi försöker borsta tänderna till låtens melodi. Innan vi hinner packa ihop så har ryktet spridit sig om att en tandläkargrupp är på plats och utför gratis behandlingar. En mamma från byn kommer med sitt 4-åriga barn för undersökning och behandling. Barnet ligger och sover under hela behandlingen, snarkar nästan. En av volontärerna lyckas undersöka och laga två tänder utan att barnet vaknar. Magkänslan säger att barnet har nog fått något lugnande för att kunna behandlas. Många familjer som bor här är fattiga och har inte råd att ta sina barn till tandläkaren även vid värk, därför att kunna ge sitt barn en behandling när möjligheten finns gör man vad som helst för.
Tisdag – Fredag, 14–17/3
Det är två skolor kvar och här har TLUG inte varit i tidigare. Vi märker direkt skillnad från de andra skolorna då det är mycket karies och behandlingsbehovet är extremt stort. Vårt fokus ligger dock främst på profylax och förebyggande tandvård, till barn, lärare och föräldrar. Pernilla håller även lektioner enbart för lärarna så de ska lära eleverna på rätt sätt. De föräldrar som är med sina barn får även privata lektioner i tandborstning, kost och karies. Föräldrarna lyssnar noga och vi hoppas att de har tagit till sig av våra råd och tips. Här kan man dock inte förespråka lördagsgodis på samma sätt som hemma i Sverige. Det är socker överallt i matbutikerna och då det är det billigaste maten så har föräldrarna inte alltid råd med hälsosammare och sockerfria alternativ. Man måste försöka sätta sig in i deras livssituation för att kunna nå till dem.
De sista dagarna känns separationsångesten stark. Man är trött från långa arbetsdagar men uppfylld med positiv energi och kärlek. Sista dagen gör vi även en inventering av all dentala material som är kvar och organiserar allting i förrådet för den nästkommande gruppen i oktober. Sista dagen har vi lite extra tid innan vi säger hejdå till barnen. Vi spelar volleyboll tillsammans med dem och de lär oss en tiktok dans. Lärarna sätter på musik i högtalarna och barnen dansar och vi försöker hänga med i svängarna och se lika coola ut som dem. Efter all dans har vi en avslutningsceremoni, väldigt svårt att hålla tillbaka tårarna. Känns som att alla intryck, upplevelser och händelser från dessa två veckor flashar förbi. Flera av barnen gråter och säger att de kommer sakna oss. Vi kommer sakna dem också!
Under dessa två veckor har vi besökt 6 skolor, undersökt ca. 900 barn och delat ut ca. 900 tandborstar och tandkrämer. Mer än 40 lektioner om tandborstning har hållits, flera hundra fissurförseglingar, lagningar och extraktioner har utförts. Jag hoppas att vi har kunnat ge dessa barn en bra grund för sin framtida tandhälsa. Lite hjälp är bättre än ingen hjälp alls. Efter ett mycket känslosamt avslut, åker vi hem för att packa väskorna och ha en avslutningsmiddag tillsammans hela gruppen.
Jag är så tacksam för att ha träffat alla dessa fina människor. Vi alla var här för samma mål och för två veckor sedan var vi främlingar och nu känns det sorligt att separeras ifrån dem. Vi avslutar kvällen med karaoke och massa skratt. En sak är säker och det är att detta inte är sista gången jag åker på en sådan resa. Att vara volontär kräver ansvar och utmaning, men att bidra med en insats med sin kunskap ger så mycket positiv energi och ovärderlig kärlek tillbaka.
Tack för allting TLUG och på återseende!
