{"id":1963,"date":"2024-02-19T22:23:43","date_gmt":"2024-02-19T21:23:43","guid":{"rendered":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/?p=1963"},"modified":"2024-04-01T09:34:17","modified_gmt":"2024-04-01T07:34:17","slug":"reseberattelse-filippinerna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/reseberattelse-filippinerna\/","title":{"rendered":"Reseber\u00e4ttelse, Oktober 2023"},"content":{"rendered":"

Reseber\u00e4ttelse – Filippinerna 2023 – Fanny Wikberg <\/strong><\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Resan till Filippinerna var l\u00e5ng, jag l\u00e4mnade ett sn\u00f6igt Skellefte\u00e5 bakom mig p\u00e5 fredag f\u00f6rmiddag och fyrtio\u00e5tta timmar senare kom vi fram till den lilla staden Palompon, det st\u00e4lle som skulle vara v\u00e5r bas de kommande tv\u00e5 veckorna. Under hela min resa ansl\u00f6t fler och fler deltagare, f\u00f6rst p\u00e5 Arlanda, sedan i Dubai och slutligen blev gruppen fulltalig i Cebu. D\u00e4rifr\u00e5n tog vi en f\u00e4rja \u00f6ver till \u00f6n Leyte. V\u00e4l p\u00e5 plats i stan m\u00f6ttes vi av Flora och hennes man Ramon, de stuvade in v\u00e5ra v\u00e4skor i sin bil s\u00e5 att vi kunde g\u00e5 den korta promenaden till hotellet. Allt i Palompon finns inom g\u00e5ngavst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n

Hotellet var litet, det bestod av tolv sovplatser uppdelat p\u00e5 fyra rum. Med andra ord, v\u00e5rt g\u00e4ng var de enda g\u00e4sterna. Sk\u00f6nt \u00e4nd\u00e5, d\u00e5 kunde vi springa upp och ner i trapporna utan att st\u00f6ra andra! Vi gick direkt upp till v\u00e5ra respektive rum och duschade och andades ut en stund. Vi var nog alla lite slitna och jetlaggade av att ha rest s\u00e5 l\u00e5ngt. Jag gick ut p\u00e5 balkongen och spanade lite. Vyn str\u00e4ckte sig \u00f6ver flera hustak, p\u00e5 gatan nedanf\u00f6r oss var det bullrigt, s\u00e5 som man t\u00e4nker att det \u00e4r i asiatiska st\u00e4der. Det \u00e4r mopeder som brummar och skramlar, hundar som sk\u00e4ller och f\u00f6rs\u00e4ljare som ropar n\u00e5got of\u00f6rst\u00e5eligt. Jag gillade det \u00e4ven om man ibland vaknade av hundskall eller liknande p\u00e5 natten.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5r grupp bestod av tolv personer, \u00e5tta tandl\u00e4kare, tv\u00e5 tandhygienister och tv\u00e5 tandsk\u00f6terskor. I gruppen talade vi tre olika spr\u00e5k, svenska, norska och danska. Ibland \u00e4ven lite engelska. I b\u00f6rjan k\u00e4nde vi ju knappt varandra, men det blev det snabbt \u00e4ndring p\u00e5, efter tv\u00e5 veckor var vi ett v\u00e4l sammansvetsat team. Vi h\u00e4ngde ju med varandra i princip dygnet runt. S\u00e5 otroligt fint g\u00e4ng. S\u00e5 glad att just vi \u00e5kte.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Hela g\u00e4nget samlat! Jag som skriver heter Fanny, jag jobbar som tandhygienist och \u00e4r personen med en svart tygkasse i kn\u00e4t<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 m\u00e5ndag morgon, v\u00e5r f\u00f6rsta jobbdag, blev vi upplockade av Flora och Ramon f\u00f6r att \u00e5ka ut till f\u00f6rsta skolan. Vi k\u00f6rde p\u00e5 smala, skumpiga v\u00e4gar in i djungeln mot Santiagoskolan. V\u00e4l d\u00e4r blev vi mottagna som superstars, barnen hade radat upp sig l\u00e4ngs v\u00e4gen, pojkarna bl\u00e5ste i visselpipor och flickorna viftade med svenska flaggor. Energin och gl\u00e4djen hos barnen och skolpersonalen \u00e4r om\u00f6jlig att s\u00e4tta ord p\u00e5. Det m\u00e4rktes s\u00e5 tydligt att alla var glada och peppade p\u00e5 v\u00e5rt bes\u00f6k. De hade f\u00f6rberett en helt otrolig v\u00e4lkomstceremoni, det sj\u00f6ngs, dansades och h\u00f6lls tal. N\u00e5got som senare skulle upprepas p\u00e5 alla skolor vi bes\u00f6kte, men det visste vi ju inte d\u00e5. Ibland gjorde utvalda elever olika s\u00e5ng- och dansuppvisningar som var riktigt imponerande. Jag t\u00e4nker speciellt p\u00e5 en femteklassare som under andra veckan sj\u00f6ng Rachel Plattens Fight Song helt ensam inf\u00f6r oss, sina l\u00e4rare och skolkamrater, otroligt imponerande s\u00e5ngr\u00f6st p\u00e5 den lilla tjejen.<\/p>\n\n\n\n

Efter det v\u00e4lkomnandet som tog ett bra tag b\u00f6rjade vi \u00e4ntligen att jobba. F\u00f6rst var jag r\u00e4tt nerv\u00f6s och jag tyckte det var r\u00e4tt jobbigt med den tryckande v\u00e4rmen som jag \u00e4nnu inte vant mig vid. Jag tror de flesta nog k\u00e4nde s\u00e5 den f\u00f6rsta dagen, men ju fler dagar som gick desto mer sammansvetsade blev vi och fick ett b\u00e4ttre flyt i arbetet. Vi b\u00f6rjade alltid med att unders\u00f6ka alla barnen klassvis. De yngsta klasserna f\u00f6rst och till slut n\u00e4r de sista \u00e4ldsta barnen hade blivit unders\u00f6kta p\u00e5b\u00f6rjade vi behandlingarna och lektionerna som vi skulle h\u00e5lla i samtliga klasser.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

S\u00e5h\u00e4r s\u00e5g en typisk behandling eller unders\u00f6kning ut. Barn som ligger s\u00e5 stilla de bara kan p\u00e5 sina skolb\u00e4nkar<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rst tyckte jag det k\u00e4ndes jobbigt att s\u00e5 pass mycket karies beh\u00f6ver l\u00e4mnas obehandlad, men det \u00e4r viktigt att komma ih\u00e5g att vi \u00e4r d\u00e4r en begr\u00e4nsad tid och att vi d\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste prioritera att g\u00f6ra de behandlingar som b\u00e5de g\u00e5r att utf\u00f6ra med de begr\u00e4nsade medel vi har och som kommer g\u00f6ra st\u00f6rst nytta f\u00f6r barnet i fr\u00e5ga. Det \u00e4r helt om\u00f6jligt att kunna behandla allt. Vi bes\u00f6kte ett antal skolor d\u00e4r TLUG varit m\u00e5nga g\u00e5nger, men \u00e4ven skolor som var relativt nya f\u00f6r TLUG och man kunde verkligen se skillnad p\u00e5 de lite \u00e4ldre barnens tandstatus i de skolor vi varit till i flera \u00e5r. Det var fint att f\u00e5 ett kvitto p\u00e5 att v\u00e5r insats g\u00f6r skillnad. Som volont\u00e4r uppskattade jag otroligt mycket n\u00e4r man kunde se det arbete som redan p\u00e5b\u00f6rjats av andra som varit d\u00e4r. Till exempel n\u00e4r vi bes\u00f6kte skolklasserna s\u00e5 checkade vi med barnen och l\u00e4rarna hur det hade g\u00e5tt med tandborstningen i skolan. De hade d\u00e5 f\u00e5tt i uppgift av tidigare volont\u00e4rer att tv\u00e5 g\u00e5nger per dag borsta t\u00e4nderna tillsammans med sina l\u00e4rare i skolan. Vissa elever hade helt slut tandkr\u00e4m och hade ibland beh\u00f6vt k\u00f6pa en ny tub till sina s\u00f6ndern\u00f6tta tandborstar, fint att de tar till sig informationen och instruktionerna. De blev ocks\u00e5 s\u00e5 glada n\u00e4r vi gav dem nya tandborstar och tandkr\u00e4mer.<\/p>\n\n\n\n

Jag tyckte att det \u00e4ven m\u00e4rktes p\u00e5 personalen p\u00e5 de skolor d\u00e4r TLUG varit mycket, d\u00e5 personalen oftare k\u00e4ndes mer engagerad och proffsig om vi bes\u00f6kt dem m\u00e5nga g\u00e5nger. N\u00e4r vi gick runt i klasserna informerade vi om karies, kost och socker. H\u00e4r var det av stor vikt att f\u00e5 hj\u00e4lp av engagerad personal f\u00f6r att barnen skulle kunna h\u00e4nga med i vad vi sa, framf\u00f6rallt de g\u00e5nger vi k\u00f6rde inf\u00e4rgning i en hel klass och hade tandborstt\u00e4vling, n\u00e5got som verkligen gick hem hos barnen. De \u00e4lskade att f\u00e5 visa hur bra de borstade och ibland slutade de inte borsta f\u00f6rr\u00e4n vi \u00e5kt f\u00f6r dagen. Det var ett mycket roligt inslag \u00e4ven f\u00f6r oss, med m\u00e5nga skratt inblandade.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

H\u00e4r visar jag en liten tjej hur det s\u00e5g ut i hennes mun efter inf\u00e4rgning.<\/em><\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

En sak som jag aldrig kommer gl\u00f6mma fr\u00e5n den h\u00e4r resan \u00e4r hur vansinnigt modiga och duktiga barnen var. Helt otroligt! Det fanns ju ingen tillg\u00e5ng till n\u00e5gon inv\u00e4njning som vi kan g\u00f6ra p\u00e5 barnen hemma, och h\u00e4r n\u00e4rvarade f\u00f6r\u00e4ldrarna bara i n\u00e5gra enstaka fall. Vi \u00e4r bara p\u00e5 just deras skola en eller tv\u00e5 dagar och tiden \u00e4r r\u00e4tt begr\u00e4nsad. M\u00e5nga barn kom in sj\u00e4lva i klassrummet, la sig p\u00e5 den lilla skolb\u00e4nken och l\u00e5g blickstilla tills vi var klara. Klart man s\u00e5g att de ofta var lite r\u00e4dda och nerv\u00f6sa, men man s\u00e5g samtidigt deras best\u00e4mdhet och att barnen bara ville att det skulle bli bra med deras t\u00e4nder. S\u00e5klart s\u00e5g vi till att barnen f\u00f6rstod vad som skulle h\u00e4nda innan vi p\u00e5b\u00f6rjade behandlingen. Det fanns b\u00e5de l\u00e4rare och \u00e4ldre skolkamrater som hoppade in och tolkade \u00e5t oss. Ibland hade de med sig en kompis, en l\u00e4rare eller en f\u00f6r\u00e4lder som h\u00f6ll handen. Ibland kom ocks\u00e5 s\u00e5klart t\u00e5rarna. Jag tyckte att \u00e4ven d\u00e4r var barnen s\u00e5 otroligt fina mot varandra och peppade sina kompisar som var r\u00e4dda.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Ett g\u00e4ng gulliga barn som hade tandborstskola med mig<\/em>.<\/p>\n<\/div>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vi efter jobbet gick runt inne i Palompon s\u00e5 k\u00e4ndes det ibland som att hela staden visste vilka vi var. Personer p\u00e5 gatan eller inne p\u00e5 Seven Eleven kunde fr\u00e5ga \u201cAre you one of the dentists from Sweden?\u201d. Det kanske inte var s\u00e5 konstigt eftersom stan \u00e4r liten och att det inte direkt var n\u00e5got turistst\u00e4lle. Efter ett tag hade vi ju ocks\u00e5 blivit bekanta med en del personer, stadens tv\u00e5 trubadurkillar som vi sjungit karaoke med, de som jobbade p\u00e5 restaurangerna vi var stammis p\u00e5, personalen nere vid stranden och s\u00e5 vidare. N\u00e5got alla personer vi tr\u00e4ffade p\u00e5 hela resan hade gemensamt var att de var otroligt sn\u00e4lla, \u00f6dmjuka och tacksamma. \u00c4ven om de sj\u00e4lva eller deras barn inte blev behandlade av oss s\u00e5 var de s\u00e5 tacksamma f\u00f6r vad vi gjorde f\u00f6r de andra barnen som faktiskt fick tr\u00e4ffa oss. Blir helt r\u00f6rd n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 det nu.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 fredagarna \u00e5kte vi ut till Dry Dock, ett fattigt omr\u00e5de nere vid vattnet inne i Polompon. Det var ocks\u00e5 ett riktigt intressant inslag p\u00e5 resan. D\u00e5 erbj\u00f6ds gratis akutbehandlingar till vem som helst, vuxna som barn. En liten drop-in station under papayatr\u00e4den helt enkelt. \u00c4ven om vi fr\u00e4mst var d\u00e4r f\u00f6r att hj\u00e4lpa skolbarn, s\u00e5 var detta ocks\u00e5 s\u00e5 fint, jag tr\u00e4ffade en \u00e4ldre herre som inte hade f\u00e5tt en depuration p\u00e5 fyrtiofem \u00e5r och han var s\u00e5 tacksam och lycklig att han kunde f\u00e5 sina t\u00e4nder rengjorda plus en framtandsfyllning p\u00e5 det. Hans \u00f6gon var t\u00e5rfyllda n\u00e4r vi vinkade hejd\u00e5. M\u00e5nga personer som hade t\u00e4nder som orsakat l\u00e5ngvarig sm\u00e4rta fick \u00e4ntligen hj\u00e4lp att bli av med sina problemt\u00e4nder. S\u00e5klart en otrolig l\u00e4ttnad f\u00f6r Dry Dock-patienterna.<\/p>\n\n\n\n

Jag skriver denna ber\u00e4ttelse n\u00e5gra veckor efter att jag landat i Sverige igen och jag kan k\u00e4nna att det finns mycket jag tagit med mig av den resan och det finns mycket jag saknar. Det \u00e4r sv\u00e5rt att formulera i ord hur annorlunda allt var d\u00e4r p\u00e5 andra sidan jorden. De fina och tacksamma m\u00e4nniskorna vi m\u00f6tte, alla gl\u00e4djet\u00e5rar, jag t\u00e4nker bland annat p\u00e5 den rektor som skulle h\u00e5lla tal men som b\u00f6rjade gr\u00e5ta av tacksamhet mitt i talet. Att vi kom dit fast\u00e4n de inte kunde ge oss n\u00e5got i geng\u00e4ld menade hon. Men de gav oss ju s\u00e5 mycket? Alla sm\u00e5 barn som kom fram och kramade oss tusen g\u00e5nger om k\u00e4ndes det som, de tackh\u00e4lsningarna de hade pysslat ihop i form av pappersblommor och sm\u00e5 tackkort, all gl\u00e4dje och tacksamhet som de visade var verkligen s\u00e5 fint.<\/p>\n\n\n\n

Jag kan verkligen bara rekommendera alla d\u00e4r ute som funderar p\u00e5 att volont\u00e4ra att g\u00f6ra denna volont\u00e4rsresa, du kommer f\u00e5 l\u00e4ra dig s\u00e5 otroligt mycket, utvecklas som person, tr\u00e4ffa andra fantastiska volont\u00e4rer och ha minnen f\u00f6r livet. Framf\u00f6rallt kommer du tr\u00e4ffa hundratals barn och vuxna som \u00f6ver\u00f6ser en med k\u00e4rlek och tacksamhet och det \u00e4r s\u00e5 fint att uppleva.<\/p>\n\n\n\n

Vad jag framf\u00f6rallt gillar med just detta projekt \u00e4r att det \u00e4r ett projekt som funnits ett tag och f\u00f6rhoppningsvis kommer forts\u00e4tta p\u00e5g\u00e5, s\u00e5 att man som volont\u00e4r kan se att det vi g\u00f6r faktiskt g\u00f6r skillnad, att det inte bara \u00e4r n\u00e5got som rinner ut i sanden efter bes\u00f6ket. Vi tog vid d\u00e4r andra p\u00e5b\u00f6rjat, sedan gjorde vi i ordning inf\u00f6r n\u00e4sta grupp att smidigt kunna ta \u00f6ver stafettpinnen och forts\u00e4tta hj\u00e4lpa dessa barn till v\u00e5ren.<\/p>\n\n\n\n

Vi var ju huvudsakligen ute och jobbade i skolorna, ofta tidig morgon till sen eftermiddag. \u00c4nd\u00e5 s\u00e5 var inte allt bara jobb, fast\u00e4n det kanske l\u00e5ter s\u00e5 i min ber\u00e4ttelse, men det fanns plats f\u00f6r mycket mer. D\u00e4remellan \u00e5kte vi till stranden, joggade, \u00e5t god mat, t\u00e4ltade p\u00e5 en paradis\u00f6, snorklade, shoppade, fick massage, solade, gick p\u00e5 pedikyr och massa massa mer. En toppenresa helt enkelt!<\/p>\n\n\n\n

\/ Fanny Wikberg<\/em><\/p>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Reseber\u00e4ttelse – Filippinerna 2023 – Fanny Wikberg  Resan till Filippinerna var l\u00e5ng, jag l\u00e4mnade ett sn\u00f6igt Skellefte\u00e5 bakom mig p\u00e5 fredag f\u00f6rmiddag och fyrtio\u00e5tta timmar senare kom vi fram till den lilla staden Palompon, det st\u00e4lle som skulle vara v\u00e5r bas de kommande tv\u00e5 veckorna. Under hela min resa ansl\u00f6t fler och fler deltagare, f\u00f6rst […]<\/p>","protected":false},"author":5,"featured_media":1967,"comment_status":"closed","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_et_pb_use_builder":"off","_et_pb_old_content":"","_et_gb_content_width":"","inline_featured_image":false,"_themeisle_gutenberg_block_has_review":false,"footnotes":""},"categories":[8],"tags":[],"class_list":["post-1963","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-filippinerna"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1963","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/users\/5"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1963"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1963\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1971,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1963\/revisions\/1971"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1967"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1963"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1963"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/tandlakareutangranser.se\/en\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1963"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}