Reseberättelse – Filippinerna – Pernilla
Det är den 3 oktober 2025 och jag ska åka till Palompon, Filippinerna, som volontär för Tandläkare utan gränser. Det är 340 dagar efter jag kom hem från min första resa som volontär, då hade jag varit i Tanzania.
Jag är nervös då denna resa är lite annorlunda i jämförelse med den förra, då var vi fem personer – nu är vi 13. Då utfördes inga behandlingar på plats, nu ska vi behandla på plats. Resväskan återigen packad med tandvårdsmaterial som behöver tas med.
Det är en lång resa med en mellanlandning i Dubai innan vi är framme i Cebu för övernattning. Där ansluter våra norska och skånska medvolontärer som tagit sig en annan resväg än att starta på Arlanda. Vi äter middag och sover, för att tidig morgon starta mot ön Leyte och staden Palompon, här vi ska tillbringa nästkommande två veckor med tandvårdsarbete på skolor.
Vi startar första arbetsveckan med att hämta upp det material och instrument som finns i förrådet hemma hos Mrs. Flora. Därefter bär det av till vår första skola.
Vi blir mottagna med ett uppträdande som om vi vore kungligheter med dans och nationalsång. Dagen avslutas med diplom och medaljutdelning till oss. Jag får snart lära mig att det kommer vara så här på samtliga skolor.
Vi jobbar på i ett rasande tempo, vi undersöker barn och deras tandhälsa, håller information om munhygien och tandborsinstruktioner. Vi utför de behandlingar vi kan med den utrustning som vi har genom lagningar eller extraktioner. Större behandlingar lämnar vi över till den lokala tandläkaren.
Lärare och föräldrar har redan ställt i ordning klassrum så vi kan börja arbeta så fort vi fått sterilen och våra instrument på plats. Jag slås av att det är så väl organiserat när vi kommer till skolorna och det är samma på alla ställen som vi kommer fram till. Vi får fantastisk förmiddagsfika, lunch och om vi hinner även eftermiddagsfika.
Tillsammans är vi ett bra team och vi hinner med veckans schema utan problem.
Fredag veckan ett avslutar vi med att jobba i Dry Dock. Det är Palompons fattigaste område. Vi erbjuder då tandvård till vuxna som behöver vår hjälp. Det känns så fint att även kunna hjälpa dessa personer.
När helgen kommer så åker vi alla till ön eller sandbanken Kalanggaman Island. Det är en helt fantastisk paradisö och vi får möjlighet att tillsammans reflektera över veckan som gått. Vi badar, snorklar och sover i tält.
Vecka två startar med buller och bång. Vi har under natten varit med om en jordbävning. Inga skador på vår ö, men tillräckligt för att huset skakat och sängar hoppat runt. Det gör att barnen inte får gå till skolan innan skolorna är besiktigade för att barnen ska få gå in i dom. Bara ca halvtimmen senare kommer sms:et om att ”kommunen” vi ska till har löst problemet så vi kan komma och köra tandvård på vuxna. Vi blir så glada över den snabba lösningen så vi drar iväg direkt. Lösningen är temporära tält på skolgården, en helt fantastisk lösning.
Oroliga för att ha blivit försenade av detta inser vi att många av barnen som går på skolan kom tillsammans med sin förälder så vi är ikapp oss i schemat redan på tisdag. Nu kör vi på samma sätt som veckan innan, vi åker till de planerade skolorna. Vi jobbar från 8–17, vi kommer hem, tar en dusch för det är varmt och klibbigt, vi äter middag tillsammans. Somnar trötta, glada, stolta.
Men viktigast av allt under våra arbetsdagar så skrattar vi tillsammans. Vi har roligt, vi uppmuntrar varandra, vi blir vänner för livet.
Själv är jag mest nöjd över att jag tog steget att i början av juli 2024 skicka in en ansökan om att åka som volontär. Det är något av det bästa jag gjort och jag ångra inte en dag som jag valt att åka. Inte bara en utan två gånger. Frågan denna gång är inte om jag åker igen, utan när?
Som utredare på statlig myndighet är jag så glad över att Tandläkare utan gränser återigen gav mig förtroendet att åka med. Mina kunskaper som tandsköterska känns så viktiga och värdefulla vid dessa tillfällen. Ser redan nu fram emot nästa resa.
/Vid pennan – Pernilla
