Reseberättelse – Zimbabwe 2022
Drömmen som blev sann
Har du bestämt dig för att göra en volontärresa med Tandläkare utan gränser? Vill du kombinera din kunskap och chansen att kunna ge vård till andra i delar av världen som kanske behöver det allra mest?
I ca två veckor var vi med vår grupp via Tandläkare utan gränser i fantastiska Zimbabwe och redan efter de första dagarna insåg vi att det var bland det bästa vi gjort. Det är TLUGs vision och mål samt den vänliga och ödmjuka befolkningen som skapar upplevelsen. Den fantastiska naturen bidrar till ett minne för livet. Här är vår reseberättelse med en massa bra tips till dig som är sugen på att göra en volontärresa med TLUG.
För oss har det länge varit en dröm att få åka iväg på ett volontärarbete, så snacka om lyckan som infann sig när vi fick reda på att vi fick åka med TLUG till Zimbabwe efter ett långt uppehåll med volontärresor pga. Coronapandemin. Vi hade en mentor, Anna, som hade utfört denna resa tidigare och hon vägledde oss och förberedde oss inför vår stundande resa. Gruppen var en liten skara på fyra personer, tre tandläkare och en tandsköterska från olika delar av Sverige. Ett obligatoriskt introduktionsmöte hölls i Malmö tillsammans med gruppen och Anna, vi gick igenom alla detaljer inför vårt uppdrag samt resan till Zimbabwe. Det var ett givande möte som gav oss den nyttiga information vi behövde för att förbereda oss och klara oss i Zimbabwe. Dagarna fram till avresan samordnade vi alla med de material som skulle tas ned till Zimbabwe. Då det hade varit ett långt uppehåll pga pandemin hade vi mycket material med oss, det blev nästan 8 fulla resväskor med över ca 20 kg i vardera väska.
På flygplatsen i Harare, Zimbabwes huvudstad.
Resan dit
Då det var dags för avresa åkte vi från Köpenhamn på en flygresa på ca 20 h med mellanlandningar i såväl Stockholm och Addis Ababa innan vi till slut kom fram till Zimbabwe.
Varken vi eller resten av gruppen hade några större förväntningar när vi landade på Robert G Mugabes flygplats i Harare. Vi insåg rätt snabbt att passkontroll och visum tog sin lilla tid och den tidseffektivitet vi är vana vid på hemmaplan fanns inte riktigt här. Här vinner man på att vara tillmötesgående och svara på de frågor man får på flygplatsen. Vi fick dock gå åt sidan när de ville kika på innehållet i vårt bagage. När vi berättade vilka vi var och visade vår skriftliga inventering var det inga problem med att gå vidare.
Äntligen framme
Vi var tilldelade en kontaktperson i Zimbabwe vid namn Dr Advance Chingwena som är en glad och sympatisk tandläkare som är med i TLUG projektet och skulle ta emot oss där. På flygplatsen möttes vi av personal från Dr Advances klinik som stod och väntade på oss. Trots trötthet efter en lång flygresa kände vi glädje över att vara framme. Vi delade upp oss med våra 8 väskor och åkte iväg till Dr Advances klink inne i Harare. Väl framme möttes vi av en väldigt modern och fin klinik med vänlig personal. Här kände vi oss välkomna. Helgen innan vi begav oss till byn där vi skulle bo och arbeta, var vi i en fantastisk safaripark, där vi fick se många djur och uppleva den fina naturen. När söndagen kom, gjorde vi oss redo för att bege oss iväg med Dr Advance och delade upp oss i två bilar. Byn vi skulle bo och arbeta i låg ca 4,5 h bort och vi kom fram långt in på eftermiddagen. Vi åkte först in till en större stad nära byn som hette Mutare, som har en livlig liten stadskärna med affärer och matbutiker. Vi stannade vid matbutiken Spar som påminner om vilken Willys eller Ica Butik som helst. Matpriserna var ungefär som här i Sverige, så här kunde vi köpa med oss det mesta av de förnödenheter som vi behövde. Det var mycket smidigare än vad man kunde föreställa sig, hit åkte vi flera gånger under vår resa när vi behövde köpa matvaror.
Old Mutare
Ca 30 min bort från Mutare kom vi fram till vår by Old Mutare där vi skulle bo och arbeta de kommande två veckorna. Byn bestod av flera skolor, en kyrka, bostäder och en fin natur runtomkring. När vi såg solen gå ner över bergen, träden och dalarna, då vi gick upp på en sluttning bakom barnhemmet en kväll, fylldes vi med en självklar kärlek till Zimbabwe.
Många barn och ungdomar levde i området, och på barnhemmet där vi bodde, fanns ett 40-tal. Det hade grundats 1903, och barnhemmet instiftades 1923, så det är 100-årsjubileum nästa år! Barnhemmet drevs i regi av Metodistkyrkan, flera kliniker och skolor som vi besökte hade anknytning till den.
På barnhemmet i Old Mutare fanns ett flertal tegelhus, som byggts för att ge barnen en bostad. Det bodde ca fem barn i varje hus, med en fostermamma. På området låg även ett sjukhus, det drevs liksom barnhemmet i regi av Metodistkyrkan. I anslutning till det fanns en tandvårdsklinik, där tandläkare Viola Taruvinga jobbade. Hon var med oss varje dag under de två veckorna som vi jobbade, hjälpte till med behandling, översättning och den kontakt som kunde behövas när vi undersökte barnen. Engelska fungerade bra, dock kunde det vara nödvändigt att tala med barnen på Shona, ett stort inhemskt språk i Zimbabwe.
Vårt boende
Vi bodde i ett gästhus längst ut. Där fanns tre sovrum och ett kök med spis, kylskåp, diskbänk och annat som vi behövde. I samma hus låg administrationen för barnhemmet, och där kunde vi låna de saker som fattades. Gasoltub för matlagning, vissa bestick osv. Vi fick också hjälp av andra som bodde på barnhemmet, om vi behövde något. Elen och vatten gick någon gång ibland. Vi hade stearinljus så det var inget problem. Vatten samlade vi i spannar, som fanns i huset. Vi tvättade våra kläder dagligen i spannarna och hängde på tork bakom huset, likaså disken fixade vi varje dag tillsammans. Dricksvatten köpte vi.
Tidigt på morgonen sopade mrs Tambudzai Godo och hennes kollegor undan den röda jorden på gården, tog bort nedfallna löv och gjorde fint runt gazebon. Arabi, som var vaktmästare på området, klippte häcken utanför vårt boende på kvällen, när det inte var så varmt längre. På dagen kunde det bli uppåt 34 grader. En torr värme, som gick bra att jobba i, ingen tung, fuktig medelhavsvärme.
Varje morgon klockan 8.00 var det andakt i gazebon på gården utanför vårt hus. Både barn, ungdomar och vuxna samlades Vi var varmt välkomna dit, de bad, sjöng och dansade inför det stundande arbetet för dagen. En mycket fin tradition, som några av oss besökte de dagar då vi inte åkt ut tidigt på arbete. Någon kom alltid och översatte Shona till engelska, så att vi kunde förstå sång och bön. Det var rofyllt och fantastiskt att få dela deras kultur och gemenskap.
När vi gick ut på gården, vare sig det var på morgonen eller på kvällen, så kom det barn och ungdomar fram till oss och ville ta kontakt. De undrade vilka vi var och ville veta mer om oss och vår kultur. De delade också med sig av sina erfarenheter, och det var hjärtevärmande.
Outreach och tandbortsprojektet
Vi jobbade på åtta olika skolor: Beauly Toronto Mission School, Imbeza School, Bvumbura School, Hartzell School, James Zongoro Primary School, Mudanda Primary School, Old Murapa Primary School, Premier Estates Primary School.
Vi startade vid Kl 8.00 varje dag, med viss variation, då några skolor låg nära vårt boende. Andra tog det timmar att komma till. Mr Tatenda Tsuro, assistent och medhjälpare hos Dr Advance, kom och hämtade oss i en minibuss. Han var med oss varje dag och hjälpte till med organisationen av arbetet, tog med material och skjutsade oss. Både till arbetet och om vi ville göra en utflykt. Som vi tidigare nämnt, följde Tdl Taruvinga också med oss och jobbade varje dag. Hon bodde på området, så vi hämtades samtidigt.
På helgen kunde vi också få hjälp med skjuts. När vi gjorde privata ärenden betalade vi extra för bensin.
De tre första dagarna var även Dr Advance med, för att jobba tillsammans med oss i Tandborstprojektet. Han ställde frågor om tandborstvanor och kost bland barnen och ungdomarna och förde statistik på arbetet. Tandborstprojeketet startade man för att implementera kunskap om oral hälsa och munhygien för att minska på karies och öka till bättre munhälsa.
Från arbetet på James Zongoro Primary School. Eleverna fick tandborstar, det uppskattades mycket.
Här hjälpte vi till att undersöka de barn som var med i projektet och förde statistik och fyllde i undersökningsformulär. Ett extra formulär användes för att notera lagningar och extraktioner, som vi gjorde en sammanställning över.
Det praktiska arbetet i skolsalen
När vi kommit fram till skolan för dagen, blev vi presenterade för rektor, lärare och skolpersonal av Dr Advance. När han inte var med så tog Mr Tsuro över presentationen. Alla var tillmötesgående och visade hur mycket de uppskattade vår närvaro hos dem.
Sedan hjälptes vi i TLUG-teamet åt med att ställa i ordning sittbänkar och bord, samt att sprita borden och lägga på servetter (skvättisar). Därefter packade vi upp allt material som vi tagit med oss i våra väskor. Vi fyllde på dem efter hand varje dag, från vårt lager som vi hade lagt upp i huset där vi bodde.
Barnen och ungdomarna fick komma klassvis, lärarna organiserade dem på led och det var effektiva undersökningar som gjordes. Vi upplevde att all personal ställde upp och fick eleverna att förstå vikten av att bli undersökta och behandlade.
Då det var fyra tandläkare som jobbade, lade vi upp fyra stationer till dem. De första dagarna assisterade Tandsköterskan en tandläkare, sedan gjorde hon en första screening på barnen. Några fick fluorlackning av henne, och om hon upptäckte något misstänkt skickade hon patienten vidare till en av tandläkarna. De flesta av barnen fick tandborstar som vi hade med oss. Tandläkarna undersökte barnen, lade fluorlack, men gav också anestesi och lagade karieslesioner samt extraherade mjölktänder. Vid enstaka tillfällen kom även vuxna patienter till skolorna och viss behandling utfördes.
Instrumenten desinficerades i Virkon, ett pulver som löstes upp i vatten i baljor. De fick ligga där några minuter, sedan kunde man skölja dem i en vattenbalja och sedan torkas. Vi alla i teamet deltog i arbetet. Efter arbetsdagens slut tog Mr Tsuro med sig instrumenten för autoklavering på en klinik i Mutare, där Dr Advance och andra tandläkare var verksamma. Även den var i Metodistkyrkans regi.
Utvärdering av dagens arbete på James Zongoro Primary School. 33 grader varmt.
Utbildning av eleverna
I teamet turades vi om med att undervisa eleverna. Med laminerade bilder på kariesangripna/friska tänder och vad som orsakar tandproblem, kunde vi berätta på engelska hur man skulle undvika karies och att få ont i tänderna. Med undervisningsmodeller på käkar och tandborstar visade vi profylax. Ibland fick barnen prova på att visa hur man ska borsta på modellerna. Dr Advance, Mr Tsuro eller Dr Taruvinga översatte till Shona.
Dagarna gick snabbt förbi med behandlingar och undervisning. All hjälp var uppskattad, och vi jobbade mycket bra som team hela gänget. Till slut hade vi behandlat närmare 3000 elever, det var en fantastisk insats av alla inblandade! Välorganiserat arbete och en vilja att göra skillnad och jobba hårt blev receptet för ett lyckat projekt.
Old Murapa Primary School, det lila blomträdet heter Bougainvillea.
Vad gör man under ledigheten?
Under helgen när vi var lediga från arbetet valde vi att checka in på Leopard Rock hotel, en plats vi blev tipsade om från de andra grupperna som hade åkt till Zimbabwe. Här kunde vi få duscha för första gången på en vecka och ta det lugnt och njuta av det fina området med grön natur, pool, liten safaripark och god mat.
I den lilla Safariparken vid Leopard Rock Hotel
Tillbaka till Harare för flygresa hem
Underbart är kort, och de två veckorna flög fram i och med att de var så intensiva och spännande. Vi var trötta men också lyckliga över det som vi faktiskt hade åstadkommit och sett. Även med lite perspektiv så här efteråt, är det svårt att förstå att vi faktiskt har besökt ett så vackert land och dessutom jobbat där. En dröm som blev sann!
Vi packade ihop, lämnade material och annat som nästa grupp kan behöva, och sedan skjutsade Mr Tsuro in oss den 4 h långa resan in till Harare. Där bodde vi en natt på hotell, där Agnes, som jobbar med Dr Advance, kom och hämtade oss för att skjutsa oss till flygplatsen. Den 20 h långa resan tillbaka till Europa och Sverige kändes längre nu, men vi hade mycket att reflektera över. Det hjälpte att tänka på mötet med familj och vänner, även jobbarkompisar, som peppat oss mycket inför resan. Många var oroliga innan vi åkte, men ett är säkert – vi kände oss aldrig otrygga, för vi hade varandra och många vänliga och fantastiska människor runtomkring oss!
Vi njöt av vår resa till fullo även om det många gånger var under förhållanden vi kanske inte är vana vid att leva i. Ett helt nytt land, naturen, floran och de vänliga människorna, privilegiet att kunna resa, känslan att göra nytta och vackra minnen man bär med sig livet ut! Magiskt!
Tips som kan vara bra att veta innan du påbörjar din volontärresa
- Läs på om TLUGs arbete på förhand, ta gärna del av reseberättelserna så du skapar dig en uppfattning om vad det är för uppdrag du ger dig in på.
- Man bör vara en god teamplayer då resan sker tillsammans med flera andra individer där det är viktigt att man kan fungera i grupp. Man har en vardag nära inpå varandra där många beslut tas gemensamt.
- Ha en god kommunikation med din grupp och var närvarande. Man vinner mycket tid om man som grupp långt innan avresa, bestämmer om flygresa och aktiviteter och bokar in dessa i god tid innan själva resan. Många aktiviteter var redan uppbokade, var ute i god tid och håll helst aktiviteterna under tex helger där ev transport sker under dagtid.
- I Zimbabwe betalar man ofta med kontanter, med amerikanska dollar. Viss tillgång till kortbetalning kan finnas men den är rätt begränsad. Möjlighet till att ta ut mer kontanter finns i Mutare, dock tillkommer en växlingsavgift.
- Ta gärna med reselakan, badlakan, våtservetter, näsdukar, lite tvättmedel, små soppåsar och torra varor som kan vara bra att ha med sig när ni ska äta lunch under arbetsdagen. Till exempel knäckebröd, mjukost, pasta, energibars, torrmjölk.
- Vi lämnade den mat som vi hade kvar och annat material till administrationen bredvid oss, de uppskattar det verkligen.
Landet Mocambique ligger nära gränsen till Zimbabwe
I gazebon på Old Mutare barnhemsområde.
