Reseberättelse

Tanken på att volontärresa med TLUG väcktes hos mig redan under universitetstiden då jag följde TLUGs arbete aktivt genom sociala medier. Att kombinera mitt yrke som jag älskar med volontärarbete som jag sedan barnsben brinner för verkade som drömsysselsättningen för mig. 

Vår resa mot Burkina Faso började i ett trafikerat Stockholm på väg mot Bromma Flygplats. Två flyg blev det med total flygtid på ca. 7 timmar. Vi anländer i flygplatsen i huvudstaden Ouagadougou på eftermiddag på en lördag där vi möts av Lennart som är verksamhetssamordnaren för organisationen Yennenga Progress som är den organisation TLUG samarbetar med i detta projektland. Yennenga Progress grundades med ambition att bekämpa fattigdom, främja hälsa och utbildning i byn Nakamtenga och med ambitionen att det sprids till intilliggande områden. Redan på flygplatsen märkte vi snart att vi är långt från all bekvämlighet som vi är så vana vid hemma i Sverige. Mycket av administrationsarbetet var på papper istället för datorer, takfläktar istället för våra lyxiga AC och under tiden vi väntade på våra väskor går strömmen av. Folket på plats reagerade knappt och vi förstod att det var en vanlig vardagsföreteelse för dom.  

Vi åker ca. 1 timmes bilresa mot byn där vi kommer bo och jobba de kommande två veckorna. Vi kommer fram till byn Nakamtenga ca.18.00 och då hade solen precis gått ner. Vid middagsbordet äter vi tillsammans med Lennarts vänner Anders, Roland och hans dotter Elin som är på besök för att hälsa på och samtidigt hjälpa till i organisationen.

Dagen därpå vaknar vi till ljudet av alla pigga djur i byn däribland åsnor och tuppar mest utmärkande. Vi käkar frukost och ger oss därefter till kliniken som är ett stenkast bort från där vi bor. Vi börjar städa lite, möblera om en aning och slutligen desinfektera alla instrument. På eftermiddag samma dag fick vi äran att följa med Lennart som var bjuden på två dop hos lokalbefolkningen. Detta var vårt första möte med byborna som var otroligt välkomnande och gästvänliga. De visade gärna hur dom bodde och bjöd på mat. Även där i byn insåg vi alltmer att vi är långt ifrån livsvillkoren vi är så vana vid i Sverige och som inte så sällan tar för givet. Innan dagen avslutas samlas vi tandläkarna för ett kort planeringsmöte inför morgondagens arbete där vi diskuterar vår ambitionsnivå och mål med vår korta vistelse i denna by och hur vi på bästa sätt kan nå dom. Mycket tankar och blandade känslor var det denna kväll innan läggdags. Taggade, glada och förväntansfulla var vi innan vi skulle sova denna natt till den stora dagen. 

Äntligen var det måndag och första arbetsdagen är framme. Denna bestod mest av en hel del screeningar, övervakad tandborstning och fluorlackningar på skolbarnen i byn. Senare på eftermiddagarna när barnen går hem passade vi på att undersöka de vuxna där vi utförde en hel del mekanisk infektionsbehandling och akuttandvård som ofta bestod av extraktioner och fyllningsterapi.

Tandkliniken i byn bestod av ett behandlingsrum med fungerande stol med borrar, sug och spottkopp. Denna stol jobbade vi på när vi inte kunde utföra terapin utanför rummet där vi jobbade med patienterna liggande på vanliga sittstolar. Vi skapade egna rutiner och ett fungerande arbetsflöde som underlättade samarbetet och där vi kunde utnyttja våra resurser maximalt. De material och instrument vi använde där är alla skänkta från olika sponsorer till TLUG i Sverige. Vi lärde oss värdet att uppskatta alla resurser vi hade då det annars hade varit omöjligt att jobba som vi gjorde. Arbetsdagen slutade ca. kl 18.00 varje dag och kort därefter var det dags för middagen tillsammans med Lennart och hans vänner. Redan första veckan blev vi klara med att screena skolbarnen så vi passade på att åka till en annan närliggande by där vi utförde screening och profylaxarbete på skolbarnen.

Vi startade ett övervakat tandborstningsprojekt, informerade om goda munhygien samt kostvanor. Alltså är tanken att sprida detta koncept till närliggande byarna och till så många som möjligt. Det gäller att vara öppen för möjligheterna och hitta lösningar där andra skulle se svårigheter.  Under helgen blev det jobb på förmiddagen och senare på eftermiddagen ville vi så gärna åka in till huvudstaden där vi besökte en hantverksmarknad. Det var så fascinerande att se hur de flesta sakerna som såldes gjordes på plats och vi kunde se de olika faserna innan de blev klara för försäljning. Dagen därpå var det söndag och eftersom många i byn är katoliker är det Gudstjänst på söndagar och så blev det för oss med. 

Laddade från en fantastisk helg kommer vi tillbaka till andra arbetsveckan med ny energi och taggade att vara så produktiva som det bara går. Vi märkte snart att arbetet flöt på allt bättre och man blev allt mer rutinerad i det nya arbetsstället och atmosfären i Burkina Faso. Ord på Moore som är lokalspråket i denna by såsom ”topse” (spotta) och ”zagrabe” ( gör det ont) kommer för alltid bli ihågkomna med ett leende på läpparna. 

Kort och gott har denna resa fokuserat på profylax och det som TLUG gång på gång understryker vikten av är konceptet att erbjuda ”hjälp till självhjälp. Sista arbetsdagen på kvällen ville organisationen Yennenga Progress visa sin uppskattning genom att bjuda oss på middag och hålla ett flertal spex. En mening som en av ledarna på organisationen sa i sitt tacktal fastnade vi alla för och det var följande ”att ge en person en fisk är att mätta henne en dag men att ge henne ett fiskespö är att mätta henne varje dag”.  

Andra reseberättelser

Filippinerna
Reseberättelse, Mars 2024

Reseberättelse, Mars 2024

Reseberättelse - Filippinerna 2024 - Margaretha Nilsson Så var det äntligen dags för avresa, på vårt äventyr med Tandläkare utan gränser, till Filippinerna. Efter alla förberedelser träffas vi på Arlanda den 8/3, 7 av 8 volontärer, för avresa. Vi är ett gäng på 5...

Do you have a question?

11 + 8 =