Reseberättelse – Tanzania 2018
ULF,CAMILLA,MARIE,KRISTINA
Jag vaknar plötsligt till. Ett molntäcke öppnar sig, jag skymtar gröna fält och en bred grusväg. Kaptenen gör sig redo för landning.
Jag var här för ett år sedan men känner inte igen flygplatsen.
Det är 48 timmar sedan vi lämnade Köpenhamn. Vi har hunnit tillbringa ett dygn i ett varmt och fuktigt Dar es Salam, uträttat ärenden, tagit ett dopp i den underbart blågröna Indiska Oceanen. Juma vår chaufför och guide uppdaterar oss om läget i Tanzania och vad som hänt under året som gått. Vi hinner hälsa på i hans hus, hälsa på fru, barn och barnbarn.
Plötsligt sätter kaptenen ner flygplanet och två passagerare går av. Ett extrastopp som inte står i bok ningen! Här långt borta fungerar det inte som hemma men för det mesta fungerar det utmärkt ändå! Vi är nu nästan ensamma i det lilla planet och en halvtimme senare landar vi i Iringa.
Vi det är Kristina, Ulf och Camilla, tandläkare som genomförde samma projekt för ett år sedan samt Marie, tandsköterska och ny i gruppen. Vi kommer att fungera fantastiskt bra tillsammans. På flygplatsen möter oss Sele, som ska köra oss till Mufindi, resans slutmål. Men först en underbar frukost på Neemacraft, ett hantverkskollektiv och hotell som drivs av hörselskadade. Det går utmärkt att kommu nicera!
Nu ska vi köpa tandkräm till STP, Supervised toothbrushing project. Det blir många tuber som ska räcka för ett år. Vi tömmer affärens lager, ägaren ser nöjd ut!
Så är vi äntligen är vi påväg mot Mufindi. Vi kör först på en asfalterad väg, den övergår snart i i ockraröd lera, det är vackert, men inte speciellt hållbart. Regnperioder och dåligt underhåll gör att vägen mest liknar en horisontell puckelpist i alperna.
Sele trixar långsamt fram bilen och vi hinner uppleva omgivningen, blåblommande jakaranda, gulblommande tulpanträd, människor som vandrar längs vägen.
Vi får veta att hus med kryss på ska rivas, vägen breddas och asfalteras.
Vi anländer till Prothea guesthouse sen eftermiddag. Josef, Upendo , lilla Martha och Christina hälsar oss hjärtligt välkomna! Joseph är anställd av NGO, Non Governement Organisation, som står för det mesta här i regionen. Joseph har bland annat ansvar för oss volontärer och är föreståndare för barnhemmet Childrens village. Upendo sköter vårt guesthouse, lagar underbar mat och får hjälp av Christina. Dottern Marthhar hunnit bli två år och tultar nyfiket runt. Hälsar gör dom små barnen genom att lägga handen på den vuxens panna, jag böjer mig ner och får en högtidlig hälsning.
MARTHA MED BABYDOCKA
Så är vi på plats och vårt projekt går igång.
TLUGs projekt syftar främst till preventiv tandvård och riktar sig till skolbarnen. Under våra två veckor hin ner vi besöka 12 skolor och screena ca 4500 barn.
MÅNGA BARN SOM STRAX SKA BORSTA TÄNDERNA. MARIE OCH KRISTINA
Hur vi arbetade.
Först föreläsning, sedan tandborstinstruktion och praktisk övning och till sist screening. Vi försöker engagera barnen med enkla frågor och konkreta exempel.
- Varför har vi tänder? Vi får många svar, alla vill kunna tugga och slippa att ha ont, fina tänder är viktigt, att kunna skratta.
- Föreläsning om tänder och sambandet kost, karies och gingivit.
- Vi har tillgång till bra undervisningsmaterial i form av text och bilder. Våra tolkar översätter från engelska till swahili, duktiga och engagerade är dom.
- Demonstration Via en korgen med olika matvaror engagerar vi barnen, vad är bra vad är dåligt för tänder na?
Mbaya= dåligt, ropar barnen i kör och pekar neråt med tummen när vi visar godis, läsk och andra socker haltiga produkter. Tummen upp för bra produkter. Barnen kan läxan, det är tredje gången en TLUG-grupp besöker skolan! Tandborstövning Nu är det dax för utdelning av tandborstar, populärt!, tandborstinstruktion och sedan praktisk övning. Grupperna är stora, våra tolkar hjälper till och vi engagerar lärarna.
Tandborstövning Nu är det dax för utdelning av tandborstar, populärt!, tandborstinstruktion och sedan praktisk övning. Grupperna är stora, våra tolkar hjälper till och vi engagerar lärarna.
Camilla
Ulf
Pole,pole ropar Kachinde, en av tolkarna, det betyder ungefär långsamt, långsamt. Vi tar strax efter, lite swahili hinner vi lära oss.
Screening Med hjälp av pannlampa, spegel och sond undersöker vi barnen i klassrummet och dom som har behandlingsbehov får remiss till tandkliniken.
Fungua sana= gapa stort.
Barnen ställer snällt upp sig på led. Lärare och tolkar hjälper till med att skriva remisskort och listor. Det är långt från skolorna till tandkliniken och Joseph arrangerar senare skjuts.
En av idéerna med TLUGs projekt är att vi ska samarbeta med lokala tandläkare. Någon sådan finns dock inte i hela regionen. Tandläkare Bodil Sandin, som är TLUGs landsansvarige,, har byggt upp en liten klinik och tidigare stannat kvar och åtgärdat barnens tänder. I år har hon inte möjlighet, istället reser Sam, som var med i vår grupp förra året, ner.
Supervised Toothbrushing project.
På en av skolorna startade vi förra året upp ett project enligt WHO:s riktlinjer. Journal upprättades på samtliga barn. Tandsköterskan Upendo hjälper barnen med tandborstning varje morgon under skoltermi nerna och dom borstar med fluortandkräm. Hon är mycket engagerad. Utvärdering och epidemiologi görs fortlöpande.
På övriga skolor är det mängden remisser till tandkliniken som blir en indikation på hur vi lyckas förmedla vårt budskap. Tre eller fyra besök ska samtliga skolor ha fått.
Elavbrott igen!!
Varje kväll
efter avslutat arbete gör vi statistik på dom olika skolorna, diskar, och steriliserar.
God mat får vi av Upendo. Lilla Martha underhåller och ger oss många skratt.
På vår ledighet hinner vi besöka Childrens Village där Joseph är husfar och bor i ett av husen. Föräldralösa barn, eller barn som av olika anledningar föräldrarna inte kan ta hand om, hittar här ett fint hem. Childrens Village är helt beroende av donationer.
Nu är två veckor är till ända, dags för avfärd.
Vi har under dessa veckor har hunnit avverka många timmar i bil. På ockraröda lervägar går det inte fort! Landskapet är vackert och inte alls tättbefolkat. Mufindi ligger på 2000 meters höjd med ett behaglig kli mat. Vi passerar böljande teodlingar, ser kvinnor som går med barn på rygg och hacka i handen. Här är det självhushåll som främst kvinnor sköter. Nu är tid att förbereda för att sätta majs. Skolbarn går och springer. En och annan motorcykel kör förbi oss.
Elektricitet installerades för tre år sedan, det och nytt mobilnät betyder nog mer än vi kan föreställa oss. Det är många som möter upp vid vår avfärd. Vi kramar om alla, vår underbara tolkar, Kashinde och Mac Daddy, Joseph, som organiserat vår vistelse och tar så fint hand om Childrens Village, Upendo som skött om oss i vårt guesthouse och så lilla Marta förstås. Vi vill alla gärna återvända!
En fantastisk upplevelse där vi hoppas att vi kunnat ge lite till många!
Ett projekt som vi varmt kan rekommendera, så tvekar ni, gör det inte utan åk!
Kwaheri, adjö, från Kristina, Marie, Camilla, Ulf
TEODLINGAR, PÅ VÄG HEM
