Reseberättelse, Januari 2024

Reseberättelse – Tanzania 2024 – Hadar Nouri

Med allt förberett och packat börjar resan tidigt fredag morgon den 26 januari. Resväskan är fylld med hälften dentalmaterial och hälften personliga saker. Myggmedel, vätskeersättning, hygienartiklar, pannlampa och batterier är en del av allt som packats ned. Vaccineringen är avklarad sedan tidigare; tyfoid, hepatit A och kolera. Malariaprofylaxen tar vi en första tablett av på Arlanda för att sedan fortsätta med en om dagen under resan och även några dagar efter hemkomst.

Vi två som åker från Stockholm möter resten av gänget i Istanbul där vi har vår transit för att åka vidare till Dar Es-salaam. I Dar Es-salaam tar vi sedan vårt tredje, minsta och sista flyg till Iringa där vi möts av Suleiman, aka Sele, som under hela vår vistelse kommer att sköta biltransporten.

Trots en lång resväg stannar vi kvar i Iringa för att få i oss lite mat och för en tur på marknaden. Frukt, linser, tandkräm och kopieringspapper inhandlas innan vi ger oss ut på leriga vägar som ska ta oss till vår slutdestination Mufindi. Det hinner bli mörkt och det regnar tungt vilket gör bilresan guppig och lång. Sent under lördagskvällen kommer vi till slut fram. Stugan Protea som vi under våra två projektveckor kommer bo på är högt belägen med utsikt över smaragdgröna, trädklädda kullar, men detta ser vi såklart inte först på morgonen dagen efter. Utsikten slår oss med häpnad och mobilen fylls snabbt med vy-bilder i ett försök att föreviga den vackra synen vi har framför oss.

Utmattade efter den långa resan blir söndagen en vilodag. Vi unnar oss tiden att njuta av den vackra omgivningen samtidigt som vi också förbereder oss inför vårt arbete som väntar. Efter middagen sorterar vi materialet och packar ned det som ska till kliniken, det som vi behöver ha med oss till skolan lägger vi i separata väskor. Pappersjournalerna går vi igenom ihop för att hitta bästa flödet, hur ska vi vara så effektiva som möjligt när vi är på plats? På skolorna ska vi informera om kost och karies, instruera tandborstning och undersöka barnen. Den som behöver behandling kommer remitteras till den lokala tandläkaren anställd av TLUG då vi inte har tillstånd att utföra behandlingar på våra svenska legitimationer här.

Måndagsmorgon stiger vi upp innan kl 7:00. Frukosten är förberedd och vi väntar in Sele som också ska ha med sig Nadrick som tillsammans med Sele ska hjälpa oss med tolkningen på skolorna och tandläkaren. När de väl anländer får vi dock ett oväntat besked; innan vi kan sätta igång med projektet behövs tillstånd från myndigheterna för att tandläkaren ska få jobba i Mufindi. Så istället för att starta med vårat uppdrag som vi planerat får landsansvariga och tandläkaren åka iväg med Sele för att få tillståndet. Ovetande om hur lång tid detta kan ta passar vi andra som blivit kvar att ta en utforskande promenad. Vana vid äppelträd i Sverige blir vi upprymda när vi hittar passionsfrukter, papaya och rambutan som växer vilt längst med vägen.

Under eftermiddagen var alla tillbaka på Protea men då hade det hunnit bli för sent att åka till skolorna och med ösande regn var det otänkbart att ge sig ut på de leriga vägarna, tisdagen fick bli vår första arbetsdag istället.

Vi börjar med att åka till kliniken för att lämna av material och läkemedel för att sedan bege oss av till första skolan. Medan två håller i lektionen med hjälp av Nadrick förbereder vi andra för undersökningarna precis utanför klassrummet. När lektionen är klar kommer barnen ut en efter en. Barn med akuta besvär, öppna kaviteter och rotrester får remiss med sig att ta till kliniken där de får kostnadsfri behandling. Trots att över 70st remisser skrivs är det också många med bättre munstatus. Med sig får alla även varsin tandborste.

Vi åker vidare till skolan nummer två, äter vår lunch i bilen innan vi startar upp igen. Med samma upplägg undersöker vi över 200 barn varav 79 av dem får remisser. Nöjda och glada över att vi lyckats komma igång med arbetet beger vi oss tillbaka till stugan.

Tredje dagen är vi taggade på att fortsätta arbetet. Igår kom vi igång och hade ett bra flyt. Enligt planen är det till projektskolan vi ska till idag. Skillnaden mellan denna skola och de övriga vi besöker är att denna mellan gångerna då TLUG varit på plats också har haft lokal tandsköterska som borstat med eleverna varje vecka. Här ska vi också journalföra våra undersökningar så nästa grupp från TGUL kan följa upp för att se ifall projektets insatser gjort skillnad för elevernas munhälsa.

Enligt den sed som är börjar besöket hos rektorn, precis som alla gånger tidigare. Tolken informerar om vårt projekt, mål och upplägg och sedan ska vi skriva i gästboken. Under gårdagen gick denna del rätt fort men idag var det något som inte stämde. Enligt rektorn har föräldrarna inte nåtts av information om projektet ännu och därmed har de inte gett sitt medgivande till att deras barn ska delta, alltså kan vi inte göra något av det vi planerat på denna skola idag. Vi måste avvakta tills skolan fått klartecken från föräldrarna. För att ändå utnyttja vår tid går vi över till kliniken som är gångavstånd bort. Tandläkaren får en genomgång i hur de material och medikament som vi tagit med oss ska användas och tandsköterska får visat till sig hur hon ska desinficera instrumenten, först i virikon och sedan sterilisera i tryckkokare. En del av barnen vi undersökte dagen innan har nu tagit sig till kliniken för behandling och väntar utanför så vi lämnar kliniken för teamet att dra igång med patienterna. Vi åker vidare till nästa skola i hopp om att lyckas bättre men möts av samma besked som tidigare. Frustrerade beger vi oss hemåt för att kunna få klarhet i varför detta sker och hur vi ska gå vidare.

Dagen efter går det bättre. Då vi under tisdagen fick testköra hade vi nu en bra struktur och kunde jobba effektivt. Tre skolor besöker vi och 391st remisser skrivs innan vi avslutar dagen. På vägen hem får vi också veta att vi fått klartecken från projektskolan att utföra våra undersökningar. Detta var en bra dag!

Tillbaka till projektskolan, nu är det fredag och dagen innan helg! Vi får klartecken att köra igång MEN vi får veta att föräldrarna till eleverna endast har godkänt att vi ger information, instruktioner och undersöker men inte att vi borstar med barnen eller delar ut tandborstar. Varför är oklart men en del föräldrar är också på plats för att se vad vi kommer göra. Vi sätter upp fyra arbetsstationer på skolgården medan Marie tar första föreläsningen. Efteråt berättar Marie att även föräldrar varit med, lyssnat och deltagit aktivt vilket var roligt att höra. Då vi nu ska journalföra undersökningen kommer varje elev ta längre tid. Dessutom ska vi fylla i enklare anamnes och även om frågorna är inte många eller svåra blir det svårt att kommunicera när vi inte talar swahili och eleverna inte kan engelska. Blanketten som vi ska journalföra på delar därför Marie ut i klassrummet, planen är att de ska fylla i den där med hjälp av lärare och tolkar innan de kommer ut för den kliniska undersökningen hos oss fyra som är redo. Eleverna kommer snart ut med papper i handen, vissa har sina föräldrar med sig. Olyckligt nog upptäcker vi att blanketterna inte är ifyllda. Tolken slits mellan oss fyra i försök att fylla i dem och samtidigt försöka svara på föräldrarnas frågor. Nyfikna eleverna från alla andra klasser samlas runt oss under en gasande sol, ljudnivån är hög. Vem ska undersökas, vem är kvar? Vi känner oss ineffektiva, vi har 600 elever på denna skola att undersöka och i detta tempo kommer vi aldrig hinna klart. Vi måste organisera om!

Vi drar upp två bänkar i gången utanför klassrummen, där har vi tak över oss som skydd för solen, och någon timme senare också ösregnet.
Vi ställer ett bord på skolgården som station för tolkarna. Där får eleverna ställa sig i kö med sina papper. En och en får de gå fram för att få sitt papper ifyllt och därefter ställer de sig i kö på nytt i väntan på att bli undersökta. Där står också jag vid ett bord med vår rengöringsstation. Samtidigt som jag rengör instrumenten kan jag hålla koll och fördela barnen mellan de två undersökningsstationerna. Nu har vi alltså två undersökningsbord istället för fyra, två som undersöker och två som antecknar undersökningsfynden. Plötsligt går det mycket snabbare. Vi får ettbra flyt och lyckas få tre klasser klara. På måndag kommer vi komma tillbaka för att undersöka resterande fyra klasser. Men nu är det helg och dags för safari!

Efter helgen på Ruahas nationalpark börjar arbetsveckan på projektskolan vi var på sist för att undersöka kvarvarande klasser. Därefter betar vi av ytterligare två skolor på tisdagen. På onsdagen får vi veta att det endast är två skolor kvar samt förskolebarnen på barnhemmet. Flera hundra barn undersöks och remisser skrivs flitigt. De skolor där det gått som smidigast har varit de vars lärare varit delaktiga och styrt upp, sista skolan vi besöker toppar listan när det gäller detta. Medan vi signera gästboken inne på rektorns kontor har läraren samlat samtliga elever på skolgården. Istället för att vi ska hålla enskilda föreläsningar för varje klass kunde vi nu ha en gemensam. Läraren är också med under hela föreläsningen. Barnen är engagerade och svarar gärna på frågor. Varför är tänder viktiga för oss? För att kunna äta, tugga och prata. Yes! Vad behöver vi göra för att hålla tänderna friska? Borsta tänderna och inte äta sötsaker. Yes!
Vi hjälps åt att reda ut vad som är bra mat att äta. Tummen upp för vatten som kan drickas när som helst, hur mycket som helst. Tummen ned för läsk som innehåller mycket socker, likaså choklad. Te är bra, så länge det inte dricks med socker!

Här får vi också dela ut tandborstar så varje barn får en egen och sedan borstar vi ihop. Alla ytor på varje tand måste borstas. Vi börjar längst bak med buckala ytan på överkäksmolarena. Vi jobbar oss fram sakta sakta, pole pole. Sedan borstar vi palatinalt hela vägen runt för att gå över till ocklusala ytan. När vi är klara med överkäken gör vi samma sak i underkäken. Med föreläsningen avklarad intar vi våra positioner och gör oss redo för screening. Barnens ställer sig i kö och med lärarna som hjälper till att hålla ordning lyckas vi undersöks alla snabbt och smidigt. Teamwork när det är som bäst, vi avslutar med flaggan i topp!

Så funderar du också på att åka på volontärsresa med TLUG? Gör det! Du kommer inte att ångra dig, det kan jag garantera.
Är det värt att åka till just Mufindi? Absolut! Du får träffa de vänligaste människorna och uppleva den vackraste naturen. Ta chansen och skapa dig minnen för livet.

/Hadar Nouri

Andra reseberättelser

Filippinerna
Reseberättelse, Mars 2024

Reseberättelse, Mars 2024

Så var det äntligen dags för avresa, på vårt äventyr med Tandläkare utan gränser, till Filippinerna. Efter alla förberedelser träffas vi på Arlanda den 8/3, 7 av 8 volontärer, för avresa. Vi är ett gäng på 5 tandläkare, en tandsköterska, en tandhygienist (undertecknad) samt en förskollärare. När vi mellanlandar i Dubai ansluter volontär nr. 8 och gruppen är komplett! Efter en lång flygresa till Cebu, med avbrott för flygplansbyte, då det visar sig att planet vi boardat är trasigt…så anländer vi lördag kväll, övernattar vi på ett hotell, för att dagen efter åka båt 4 timmar till ön Leyte, staden Palompon, där vi ska bo och utgå från.

Burkina Faso
Reseberättelse

Reseberättelse

Tanken på att volontärresa med TLUG väcktes hos mig redan under universitetstiden då jag följde TLUGs arbete aktivt genom sociala medier. Att kombinera mitt yrke som jag älskar med volontärarbete som jag sedan barnsben brinner för verkade som drömsysselsättningen...

Filippinerna
Reseberättelse, Mars 2023

Reseberättelse, Mars 2023

Reseberättelse - Filippinerna 2023 - Elisabeth Disley   Travel diary from a volunteer mission to Palompon, in the Philippines, March 2023 with TLUG Though I have known about this trip since Christmas, it didn’t properly sink in until I said my goodbyes and see you...

Har du en fråga?

10 + 11 =