Reseberättelse – Burkina Faso November 2019 – Julia Persson
Vi landade i ett varmt och soligt Burkina Faso, på flygplatsen i Ouagadougou en lördagseftermiddag. Då hade vi lämnat Sverige kvällen innan, med flyget via Bryssel där vi övernattade. På flygplatsen blev vi hämtade av Lennart, en man som via organisationen Yennenga Progress hade bjudit in TLUG. Vi åkte i ca 1 timme innan vi kom fram till byn Nakamtenga. Då var det på kvällen och mörkt, så efter lite mat gick vi och lade oss i rummen vi skulle bo i de kommande två veckorna.
Dagen därpå såg vi oss lite omkring, vi fick en rundvisning på vårdcentralen som finns där och på kliniken som låg brevid. Kliniken bestod av ett rum, med en gammal tandläkarstol. Den fungerade inte helt i början men med hjälp av en händig man med namnet Anders, skulle den komma att fungera såpass mycket att man kunde använda lågvarvet för excavering. Vi inventerad vad vi hade för engångsprodukter och redskap och förberedde för morgondagen. Efter lunchen följde vi med till ett dop som hade varit i byn. Vi fick då hälsa på flera av byborna och blev varmt välkomnade. Att få se hur de levde var intressant. Byn ligger på ett stort område, där skolan, vårdcentralen, resturangen och verkstaden som har fått hjälp att starta av Yennenga Progress, ligger i mitten av byn. Sedan finns det “grupper” av hus som ligger utspridda, så byn är inte samlad så som jag hade tänkt mig innan.
På måndagen började vi med screeningen. Det började med förskolebarnen. Alla barn var mycket duktiga, som lade sig med huvudet i våra knän och gapade utan problem. På denna skola är daglig tandborstning en rutin och man kunde se att det var rent i munnarna på barnen. Där det kunde finnas plack var buckalt ÖK molarer. Samtidigt som två av oss undersökte barnen, så var den tredje utanför och visade lärare och barn hur man skulle borsta tänderna samt hjälpte till att borsta tänderna på barnen. När alla barn var undersökta och borstade så fick de fluorlackning på tänderna.
I Nakamtenga pratar barnen mòoré men när de börjar förskolan så börjar de lära sig franska. Ingen av oss volontärer pratade franska, så vi hade en ung man från en närliggande by som hjälpte till med detta. Han var mycket duktig och under veckorna vi var där lärde han sig även om tandborstteknik och kost och bidrog ännu mer med att visa och förklara för barnen.
Dagarna efter vi var klara med förskolan fortsatte vi med grundskolan, där man kunde se att det började slarvas mer med tandborstningen när de kom upp i åldrarna. De som gick i högstadiet hade mer plack generellt och det visade sig sedan att de inte alltid borstade tänderna. När vi gått igenom klasserna, hade vi journaler på de som behövde behandling och som skulla få komma tillbaka för lagning, antingen med eller utan bedövning.
Vissa av de som vi lagade på kunde vi handexcavera och sedan fylla igen med Fuji. De som hade hål i permanenta tänder, de var då främst 6:orna, fick bedövning och behandling i stolen med excavering med lågvarv. Det är en lyx att kunna arbeta med stol!
Vi arbetade de flesta dagarna, men lördag hade vi en halvdag och efter lunch åkte vi in till Ouagadougou och besökte en hantverksmarknad. Det var mycket spännande och intressant att få se allt ifrån textiler, till trä och brons som de gjorde konst av. På söndagen därpå var vi några från gruppen som gick till söndagsmässan i Ziniaré. Det var en katolsk cermoni på franska, som var otroligt vacker och väldigt intressant att få vara en del av, även om jag vanligtvis inte brukar gå på söndagsmässa. Efter det tog vi det mestadels lugnt. Bakom det stora huset i Nakamtenga, finns en liten pool där vi kunde ta oss ett svalkande dopp. Jag brukade också ibland ta och simma några längder innan frukost och de fulla arbetsdagarna.
Utöver skolan som drivs med Yennenga Progress så undersökte vi och behandlade yngre barn från en skola från en närliggande by, Monomtenga. De hade även där redan börjat borsta tänderna på barnen och deras tänder var också generellt rena. Vi åkte även en dag till en förskola i Ziniaré som inte heller ligger långt ifrån byn, där undersökte vi barnen och startade upp ett tandborstprojekt. Detta är en mindre, privat förskola med ca 10 elever och två lärare. Det blev lite mer kontrast när vi under två dagar var på den statliga primärskolan i Nakamtenga och undersökte barnen där. Vi lärde även dem om kost och oral hälsa samt startade upp ett tandborstprojekt. Det syntes tydligt i deras munnar att de inte borstar tänderna. Det var mycket plack och gingivit samt en del tandsten. Karies fanns men det var inte så utbrett, vilket tydligt visar samband mellan karies och kost. Många på den skolan kommer från lite fattigare förhållanden där socker och sötsaker inte konsumeras i stora mängder.
Att informera och sprida kunskap om oral hälsa är en viktigt del i arbetet, hjälp till självhjälp. Vi gick runt till lärarna, men också till skolklasserna, och gick igenom samband med kost, karies, tandlossning och tandborstning. Att försöka få dem att själva svara på frågor och bli delaktiga. Det vi tar för självklarheter kan vara ny information för dem. Detta visar verkligen vikten av hur kunskap spelar en roll och hur viktigt det är att ha förståelse för sin orala hälsa.
När skolorna stängde på eftermiddagarna hade vi fortfarande öppet på kliniken och möjlighet fanns för vuxna att komma förbi att få hjälp. Där blev det oftast MIB, extraktioner av tänder med värk men även fyllningar utfördes.
Veckorna i Burkina Faso gick alldeles för fort. Tiden var fylld med en massa arbete, möten med otroliga männsikor som på så många sätt är engagerade i att sprida kunskap och kunna ge bättre grund för kommande genration att stå på. Med de andra tandläkarna från TLUG har jag fått nya vänskaper och vi har haft det otroligt kul under vårat arbete. Alla de som vi mött i byn och som vi har hjälpt med tänderna har visat en otrolig tacksamhet. Sista dagen bjöd de på en avskedsmiddag med god mat, tacktal och sång. Det var väldigt vackert men med en bitterljuv känsla då vi skulle lämna dem dagen därpå.
Det var ett otroligt äventyr jag har fått vara med om och jag är så glad att jag tog chansen att göra detta. Burkina Faso är ett vackert land med otroliga människor. Att veta att man har kunnat hjälpa till och gjort skillnad är en otrolig känsla, helt fantastisk att veta att en gör skillnad. Det känns fantastiskt att långsiktigt kunna ge en god oral hälsa och bättre förutsättning för fler leenden.
/ Julia Persson
